Det aktiva valet behöver ditt engagemang.

Författarens förord i Bästa modellen2:
Den tolfte september 2003 bestämde jag mig för att skapa min egen modell. En modell som handlar om att bestämma över mitt eget liv. Jag hade då fått ett besked från läkaren som satt mitt emot. Läkaren berättade att jag mycket väl kunde bli förlamad inom några år. Jag kunde förlora möjligheten att styra mina armar. Och kanske att min hjärna skulle förändras. Jag kunde också få leva ett ganska normalt liv. Så, jag fick välja inställning själv. Jag hade fått diagnosen Multipel Skleros.

För att på något sätt kunna ta till mig informa- tionen skapade jag en egen modell. En modell som jag kanske egentligen har haft hela livet. Som när jag åkte till Madrid som 25-åring för att starta en reklambyrå. Eller när jag rådigt gjorde en analys av det snabbaste sättet att ta sig från A till B, i övertygelsen om jag fått en hjärtattack (det var panikångest). Kanske när jag i sjunde klass drog ihop en namninsamling, ringde tidning och radio, för att behålla en lärare som hotades av uppsägning.

Modellen har egentligen inget namn, men kan få heta Hur svårt kan det vara? Den går ut på att ta sig an nya bekantskaper, samtal, infall, idéer och uppdrag, på ett sätt som hela tiden utgår ifrån Hur svårt kan det vara? Och det kan ju vara jättesvårt. Det kan också vara väldigt lätt.

Tack vare den här modellen har jag gjort och upplevt fantastiskt mycket sedan det där mötet med beskedet; startat eget företag, arbetat med oändligt skiftande saker, skrivit sex böcker, startat integrationsprojekt, träat en man (två månader innan diagnosen) som sedan 2016 är min make, fått två fantastiska barn, grundat SoceTM och så vidare.

Dessutom har jag har misslyckats otroligt många gånger, med relationer, med vänner och med upp- drag. Men, med misslyckanden kommer också lärdomar. En lärdom är att göra aktiva val i livet. De kan vara stora, små, komplicerade eller enkla. En sak har de gemensamt; de behöver mitt engagemang. De aktiva valen avkräver mig